Spöken, visst finns dom.

Visst finns det väl spöken. De växer ju fram ur de avgrundsdjupa, svarta hål där inget annat finns. I det tomma mörker dit ingen kunskap, ingen logik, och inte ens förnuftet når. Där ingen riktigt vet och ingen riktigt förstår. Ingenting. Inte heller att spökena bara finns där striden står mellan tro och tvivel. Att de bara lever i det som var "då" och i det som kanske blir "sedan". Men aldrig här och aldrig nu.

Ingen vet. Inte riktigt säkert. Man tror eller tvivlar. Bara.

Spöken, visst finns dom.
Där allt blir inget. Och inget får vara allt.