Kanske är det bara just det. Som är något.

Det varar bara några få korta sekunder, är väl egentligen ingenting. Och skulle väl så förbli om det inte vore för något.

Varje morgon kör jag förbi samma plats, i samma fart och i samma riktning. Det går undan. Alltför fort för en sådan plats. Det är en plats där motorvägen passerar precis invid havet, där inget hindrar utsikten och där inget stör. Havet breder ut sig hela vägen till horisonten och klara dagar kan jag se både Gibraltarklippan och Riftbergen på den afrikanska kontinenten.

Vad som än händer, hur det än är, så missar jag aldrig att kasta ett snabbt ögonkast ut över det allt som oftast lugna Medelhavet just där. På sätt och vis gör det hela min dag. Jag blir alltid glad just där. Fyller mig själv liksom med hopp. Inför något. Vet egentligen inte inför vad. Men vet ändå liksom samtidigt varför jag en gång för länge sedan kom hit.
Det känns bra bara. Inget mer. Kanske är det bara just det. Som är något.

Det kommer nog en vår och sedan en sommar i år också.

Det är bara ett kort ögonblick. Nästan inget. Inget alls. Bara en avkopplande stund på stranden, då solen är så varm att jag får lust att krypa in i skuggan.

Men det räcker för att jag äntligen skall förstå att jag är priviligerad. På riktigt.

Det är den 8 januari år 2011 och jag sitter i en vilstol på stranden. Solen gassar. Framförallt värmer den. Inte minst min frusna själ.

Utanför ligger havet stilla. Det skvalpar bara helt lätt invid strandkanten. Det är lugn och ro. Jag får äntligen vila.

Det är som sommar. Fast ändå inte. Det är egentligen ingenting. Bara en helt vanlig lördag.

Fast just nu är det ändå allt.

Det kommer nog en vår och sedan en sommar i år också.

Tankar.

Det är bara en tanke. Rent av bara en dröm. Eller bara en barnslig fantasi.

Uttalas inte. Hörs därför inte. Inte av andra.

Erkänns inte. Inte ens det.

Finns inte. Trots att den finns ändå. Inte för andra. Bara för mig.

Tanken. Den vilda. Den otyglade. Den som svävar.

Är väl dimma. Luft. Eller himmel.

En saga utan berättare.
Förblir inget. Ingenting. Inget alls. Utåt.

Men tänder en eld.

Inuti.

Vinter.

Droppe blir till is.

Vintern rasar utanför.

Björnen ligger bi.