...en av oss.

Först ser jag ingenting.
Bara himlen, grå, utan något alls.
Plötsligt, under bara ett kort ögonblick, ser jag ändå något som blänker. Det är bara ett kort och litet blänk som lika snabbt försvinner i allt det grå. Tänker först att det var nog inget. Inget alls.
Men tänker sedan att kanske, bara kanske, var det ändå Gud Fader själv.
Som bara ville vara som en av oss.