Den Djävulen är dödens död.

Den gick en behaglig drunkningsdöd till mötes i en egenhändigt konstruerad vattenfälla, då den, uppenbarligen ställt bortom allt tvivel, inte kunde hålla nosen borta från vattnet. Att döden, när den väl inträdde, efter omständigheterna måste ha varit behaglig, vittnar den fridfulla kroppställning som den hade intagit där den låg stilla på hinkbotten. 

En brunluden, förvuxet fet råttbest vars enkom nakna svans mätte gott och väl över 30 cm är förpassad till de sälla jaktmarkerna. Inte undra på att den stod emot både gift och annat. Men mot begäret att släcka sin förgiftade törst gick den bet. Den dog efter att ha tagit sin sista sup och kommer att begravas med sedvanliga hedersbetygelser, dock utan sten eller annat märke, senare idag på en plats som snart är glömd och övervuxen. Må den vila i frid. Den var en värdig motståndare och ett fantastiskt exemplar. Dess baneman drar fortfarande suckar av stor och behaglig lättnad. Trots allt vanns striden lättare än väntat.

De kalla kårarnas timmar är över. Nu väntar en dags rengöring av förrådet samt kontroll av eventuella materiella skador efter striderna.

Det är åter frid i hemmet.
Den Djävulen är dödens död.