Kanske är det bara just det. Som är något.

Det varar bara några få korta sekunder, är väl egentligen ingenting. Och skulle väl så förbli om det inte vore för något.

Varje morgon kör jag förbi samma plats, i samma fart och i samma riktning. Det går undan. Alltför fort för en sådan plats. Det är en plats där motorvägen passerar precis invid havet, där inget hindrar utsikten och där inget stör. Havet breder ut sig hela vägen till horisonten och klara dagar kan jag se både Gibraltarklippan och Riftbergen på den afrikanska kontinenten.

Vad som än händer, hur det än är, så missar jag aldrig att kasta ett snabbt ögonkast ut över det allt som oftast lugna Medelhavet just där. På sätt och vis gör det hela min dag. Jag blir alltid glad just där. Fyller mig själv liksom med hopp. Inför något. Vet egentligen inte inför vad. Men vet ändå liksom samtidigt varför jag en gång för länge sedan kom hit.
Det känns bra bara. Inget mer. Kanske är det bara just det. Som är något.