Det kommer nog en vår och sedan en sommar i år också.

Det är bara ett kort ögonblick. Nästan inget. Inget alls. Bara en avkopplande stund på stranden, då solen är så varm att jag får lust att krypa in i skuggan.

Men det räcker för att jag äntligen skall förstå att jag är priviligerad. På riktigt.

Det är den 8 januari år 2011 och jag sitter i en vilstol på stranden. Solen gassar. Framförallt värmer den. Inte minst min frusna själ.

Utanför ligger havet stilla. Det skvalpar bara helt lätt invid strandkanten. Det är lugn och ro. Jag får äntligen vila.

Det är som sommar. Fast ändå inte. Det är egentligen ingenting. Bara en helt vanlig lördag.

Fast just nu är det ändå allt.

Det kommer nog en vår och sedan en sommar i år också.