In memorium...

Som ett dunlätt slag av blyga vingar når den här sången mig en grå och trist dag mitt i vintermörkret.

Rösten träffar mig som vore det en ängel som ömt och tröstande smeker min kind. Den tillhör en sångerska som jag inte känner sedan tidigare. Eva Cassidy. När jag läser om henne får jag veta att hon var alltför blyg för att vilja uppträda inför stora publikskaror. Hon sjöng nästan bara inför några få på en nattklubb i hemstaden Washington. Därav okändheten.
I stora världen, i showbiz, förblev hon därför nästan "inget"...

Hon avled en tidig novemberdag 1996, blott 33 år gammal, efter att ha insjuknat i hudcancer.

Jag lägger en enkel och ensam ros på hennes grav. Pärlor av tårar får glittra på dess sköra blad...