Jag behöver ingenting.

"Jag behöver ingenting.", kommer jag på mig med att säga.
Plötsligt slår det mig att vad jag ber om, är att få stanna där inget finns. Med ord ber jag om att få stanna en stund där tiden får stå stilla.
Jag vill sitta stilla i pausen mellan det som upphör och det som börjar. Där tanken hinner ifatt och där krafter samlas.
Behövlig vila får jag ju först nu, då jag inget mer behöver.