Existens. (En mininovell i fyra meningar av Björn Solum)

Det skymmer redan och i viken ligger vattenytan blank, och stilla. 

     Bleken bryts oanat av en cirkelformad, tyst vågrörelse, som knappt hinner sprida sig över vattnet innan den klingar av och försvinner och sjön åter ligger lika orörd. Som om inget, ingenting, skulle ha berörts eller ens ägt rum.

     Något…eller någon…har av pur nyfikenhet utmanat risken...att röja sin förborgade närvaro.

© Björn Solum 2018