Ett kornfält…fyllt av gyllene drömmar.

Jag befinner mig i mitt pojkrum. Det är tidig sensommarmorgon. Jag hänger med armbågarna mot fönsterbrättet. Längre bort, utanför fönstret, vajar det mogna kornfältet. Det lyser av guld i motljuset.
Jag är förälskad.
En tidig ungdomsförälskelse, en sådan som jag anar väl blir…ingenting...men som ändå...just nu... är vacker och därför så…värdefull.
Jag tänker mig en vacker framtid. En värld som står öppen. Är varm. Där allt är möjligt. Och inget omöjligt.
Jag väljer att tro.
Tillika att förbli lycklig.
--
--

--
-- 

--

Det är när jag öppnar ögonen som jag förstår att jag blott har levt...för en stund...i en svunnen tid.