Min relation till söndagar i allmänhet och till begreppet söndag i synnerhet har förändrats genom åren. Från barnaårens otålighet i söndagslunken med besök hos mostrar och söndagsluncher, genom ungdomsårens om möjligt ännu större otålighet och slöa leda och fram genom vuxenlivets förhoppningar om vila och rekreation.
Söndag - ordet väcker känslor inombords. Och skapar bilder. Av lugn.
Det fanns en tid då praktiskt taget allt var stängt om söndagarna. Allt var liksom inställt på ro, lugn, avkoppling och - vila. Söndagsöppet var ett okänt begrepp. Veckans storinköp klarade man av på lördagen. Och ingen kom ens på tanken att vara sig laga taket, storstäda eller göra något extraknäck. Det var ju söndag och ingen ville störa söndagslugnet. Så var det bara.
Söndagen var vilodagen. Dagen då INGET hände. Det var man inställd på. Och - man var fullt medveten om att den dagen behövde man verkligen.
Jag bara undrar - vart tog den dagen vägen?
Björn Solum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar