En dag blir sällan mer än bara en vanlig dag, en vardag, inget att lägga märke till. Något som så småningom bara försvinner. Så känns det ibland.
Men just nu sitter jag i nattmörkret, väntande, på en ny dag. På en sådan som spricker fram, och sätter fart, när solen vinner höjd. Utanför mitt fönster är fåglarna igång. De anar väl redan dagen. Grannarna, en efter en, börjar också vakna. Det hörs på ljuden som briserar som fyrverkeripjäser i det annars så tysta. På radion spelas en vacker sång. En sån som får mig att tänka efter.
Idag skall jag glädjas med dagen. Den nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar